Sjukt tungt just nu... Men vad hade jag väntat mej med min ständiga otur!?

För 4 år sedan träffa jag en kille (Vi kallar honom "P") under en tid., allt kändes jättebra tills han kom på att han inte va "redo".. Det tog mej alltså över 3 år att komma över honom.
Det gjorde jag den dagen jag träffade "D".. Som jag egentligen inte ville träffa för ingen, absolut ingen kunde va bättre än "P". Fel hade jag! "D" va en helt underbar person och jag tyckte det klicka sjukt bra.
Nu sitter jag här igen.. Lika j*vla ledsen som för 4 år sedan!
Kan man verkligen avgöra efter 2 1/2 månad att det inte kommer funka i framtiden??
Det kan man säkert, men man har inte gett det en ärlig chans!
Jag är medveten om att beslutet är rätt då han aldrig skulle fixa min situation och inte vilja offra och anpassa sitt liv efter mitt!
Men det är fan så tungt när man trivdes så sjukt bra med honom...

Nu har jag fått skrivit ner det som gnager i huvudet på mej så nu hoppas jag på lite sömn! Natti <3

...Nya tag!
Yes så är det. Varför se bakåt när man kan blicka framåt? Dock är det iinte alltid så lätt.
Just nu känner jag mej väldigt förförvirrad.. Från att ha blivit dumpad av en kille som betydde fruktansvärt mycket, plus massa andra grejer så funderar jag starkt på att börja ett nytt liv i en ny stad med nytt jobb och nya människor.. Varför inte lixom?
Man lever bara en gång..
Meen jag får la fortsätta vara förvirrad tills jag har bestämt mig! ;)

Tjaarå! <3